Stötfångaren är en säkerhetsanordning som absorberar och mildrar yttre stötar och skyddar karossens fram- och baksida. För tjugo år sedan var fram- och bakstötfångare på bilar huvudsakligen gjorda av metallmaterial. De pressades i U-formade stålprofiler med en tjocklek på mer än 3 mm, och ytan behandlades med krom. De nitades eller svetsades ihop med ramens längsgående balk, och det fanns ett stort mellanrum till karossen, som om den vore en ansluten del. Med utvecklingen av bilindustrin är bilstötfångare som en viktig säkerhetsanordning också på väg mot innovation. Dagens fram- och bakstötfångare på bilar bibehåller inte bara den ursprungliga skyddsfunktionen, utan strävar också efter harmoni och enhet med karossformen, strävan efter sin egen lättvikt. För att uppnå detta syfte är fram- och bakstötfångare på bilar gjorda av plast, så kallade plaststötfångare. Plaststötfångaren består av tre delar: den yttre plattan, dämpningsmaterialet och balken. Ytterplattan och buffertmaterialet är gjorda av plast, och balken är tillverkad av kallvalsad plåt med en tjocklek på cirka 1,5 mm och formas till ett U-format spår; Ytterplattan och dämpningsmaterialet är fästa vid balken, som är fäst vid ramskenans skruvar och kan tas bort när som helst. Denna plaststötfångare är tillverkad av plast, i princip med två typer av material, polyester och polypropen, som används med formsprutningsmetoden. Det finns också en typ av plast som kallas polykarbonesterserie, som genom formsprutningsmetoden infiltreras i legeringskompositionen. Stötfångaren har inte bara hög hållfasthet, utan har också fördelen att svetsa, och beläggningsprestanda är bra, vilket ökar mängden i bilen. Plaststötfångaren har styrka, styvhet och dekorativitet, vilket ur säkerhetssynpunkt kan spela en buffertroll vid bilolyckor, skydda den främre och bakre bilens kaross. Ur utseendesynpunkt kan den naturligt kombineras med karossen i ett stycke, en helhet, har en bra dekoration och blir en viktig del av bilens dekoration.
