Under körning måste bilen ofta ändra körriktning enligt förarens vilja, vilket kallas bilstyrning. När det gäller hjulfordon är sättet att styra fordonet att föraren får hjulen (rattarna) på fordonets styraxel (vanligtvis framaxeln) att böjas en viss vinkel i förhållande till fordonets längdaxel genom en uppsättning specialdesignade mekanismer. När bilen kör rakt fram påverkas ratten ofta av vägytans laterala störkraft och böjer sig automatiskt för att ändra körriktningen. Vid denna tidpunkt kan föraren också använda denna mekanism för att böja ratten i motsatt riktning för att återställa bilens ursprungliga körriktning. Denna uppsättning specialmekanismer som används för att ändra eller återställa bilens körriktning kallas bilstyrningssystem (allmänt känt som bilstyrningssystem). Därför är bilstyrningens funktion att säkerställa att bilen kan styras och köras enligt förarens vilja. [1]
Redigeringssändning för konstruktionsprinciper
Bilstyrningssystem är indelade i två kategorier: mekaniska styrningssystem och servostyrningssystem.
Mekaniskt styrsystem
Det mekaniska styrsystemet använder förarens fysiska styrka som styrenergi, där alla kraftöverföringsdelar är mekaniska. Det mekaniska styrsystemet består av tre delar: styrregleringsmekanism, styrväxel och styrtransmissionsmekanism.
Figur 1 visar ett schematiskt diagram över det mekaniska styrsystemets sammansättning och arrangemang. När fordonet svänger applicerar föraren ett styrmoment på ratten 1. Detta vridmoment matas in i styrväxeln 5 via rattstången 2, styruniversalkopplingen 3 och styrväxelns axel 4. Vridmomentet som förstärks av styrväxeln och rörelsen efter retardationen överförs till styrvipparmen 6 och överförs sedan till styrspindelarmen 8 som är fäst på vänster styrspindel 9 via den raka styrstången 7, så att vänster styrspindel och vänster styrspindel som den stöder överförs. Ratt böjs. För att böja höger styrspindel 13 och höger ratt som den stöder med motsvarande vinklar finns det också en styrtrapetsformad ratt. Styrtrapetsen består av trapetsformade armar 10 och 12 fästa på vänster och höger styrspindel och en styrstag 11 vars ändar är förbundna med de trapetsformade armarna med kulgångjärn.
Figur 1 Schematisk bild av det mekaniska styrsystemets sammansättning och layout
Figur 1 Schematisk bild av det mekaniska styrsystemets sammansättning och layout
Serien av komponenter och delar från ratten till rattväxeln tillhör styrregleringsmekanismen. Serien av komponenter och delar (exklusive styrspindeln) från rattens vipparm till styrtrapetsen tillhör rattväxeln.
servostyrningssystem
Servostyrningssystemet är ett styrsystem som använder både förarens fysiska styrka och motorkraften som styrenergi. Under normala omständigheter tillhandahålls endast en liten del av den energi som krävs för att styra bilen av föraren, och det mesta tillhandahålls av motorn via servostyrningsanordningen. Men när servostyrningsanordningen går sönder bör föraren i allmänhet kunna utföra uppgiften att styra fordonet självständigt. Därför bildas servostyrningssystemet genom att lägga till en uppsättning servostyrningsanordningar baserat på det mekaniska styrsystemet.
För ett tungt fordon med en maximal totalvikt på mer än 50 ton, när servostyrningen slutar fungera, är den kraft som föraren applicerar på styrspindeln via den mekaniska drivlinan långt ifrån tillräcklig för att böja ratten för att uppnå styrning. Därför bör servostyrningen i sådana fordon vara särskilt tillförlitlig.
Figur 2 Schematisk bild av det hydrauliska servostyrningssystemets sammansättning
Figur 2 Schematisk bild av det hydrauliska servostyrningssystemets sammansättning
FIG. 2 är ett schematiskt diagram som visar sammansättningen av ett hydrauliskt servostyrningssystem och rörsystemet för den hydrauliska servostyrningen. Komponenterna som hör till servostyrningen är: en styringasoljetank 9, en styringasoljepump 10, en styrventil 5 och en styrcylinder 12. När föraren vrider ratten 1 moturs (vänster styrning) driver styrvipparmen 7 styrstången 6 att röra sig framåt. Dragkraften från den raka dragstången verkar på styrspindelarmen 4 och överförs i tur och ordning till den trapetsformade armen 3 och styrstången 11, så att den rör sig åt höger. Samtidigt driver styrstången även slidventilen i styrventilen 5, så att den högra kammaren i styrcylindern 12 är ansluten till styringasoljetanken med noll vätsketryck på ytan. Högtrycksoljan från oljepumpen 10 kommer in i den vänstra kaviteten i styrcylindern, så den högerriktade hydrauliska kraften på styrcylinderns kolv utövas på dragstången 11 genom tryckstången, vilket också får den att röra sig åt höger. På så sätt kan ett litet styrmoment som föraren applicerar på ratten övervinna styrmotståndsmomentet som marken verkar på ratten.
