I processen att köra måste bilen ändra sin körriktning ofta enligt förarens vilja, som är den så kallade bilstyrningen. När det gäller hjulfordon är sättet att inse att fordonets styrning är att föraren gör hjulen (ratthjulen) på styraxeln (vanligtvis framaxeln) av fordonet avböjer en viss vinkel relativt fordonets längsgående axel genom en uppsättning specialdesignade mekanismer. När bilen kör i en rak linje påverkas ofta ratten av vägytans sidorörskraft och avleder automatiskt för att ändra körriktningen. För närvarande kan föraren också använda denna mekanism för att avleda ratten i motsatt riktning för att återställa bilens ursprungliga körriktning. Denna uppsättning specialinstitutioner som används för att ändra eller återställa körriktningen för bilen kallas bilstyrningssystemet (allmänt känt som bilstyrningssystemet). Därför är bilstyrningssystemets funktion att se till att bilen kan styras och drivas enligt förarens vilja. [1]
Redigeringssändning
Fordonsstyrningssystem är indelade i två kategorier: mekaniska styrsystem och servostyrningssystem.
Mekanisk styrsystem
Det mekaniska styrsystemet använder förarens fysiska styrka som styrenergi, där alla kraftöverföringsdelar är mekaniska. Det mekaniska styrsystemet består av tre delar: styrningskontrollmekanism, styrväxel och styröverföringsmekanism.
Figur 1 visar ett schematiskt diagram över sammansättningen och arrangemanget av det mekaniska styrsystemet. När fordonet vänder applicerar föraren ett rattmoment på rattet 1. Detta vridmoment matas in till styrväxeln 5 genom styraxeln 2, styrningen Universal Joint 3 och styrtransmissionsaxeln 4. Vridmomentet som förstärks av styrväxeln och rörelsen efter retardation överförs till styrvävsarmen 6 och överförs sedan till styrknockarmen 8 fixerade på vänster styrknuck 9 genom styrningen rak stång 7, så att vänster styrknuck och den vänstra styrningen som den stöder sänds. Rattet avböjt. För att avleda den högra styrningsknockan 13 och den högra ratten som den stöder med motsvarande vinklar, tillhandahålls också en styr trapezoid. Styret trapezoid består av trapesformade armar 10 och 12 fixerade på vänster och höger styrknogar och en styrstång 11 vars ändar är kopplade till trapezoidala armar med bollgångjärn.
Figur 1 Schematiskt diagram över kompositionen och layouten för det mekaniska styrsystemet
Figur 1 Schematiskt diagram över kompositionen och layouten för det mekaniska styrsystemet
Serien med komponenter och delar från ratten till styrväxeln tillhör styrningskontrollmekanismen. Serien av komponenter och delar (exklusive styrknogar) från styrvipparmen till styretrapezoiden tillhör styröverföringsmekanismen.
servostyrningssystem
Kraftstyrningssystemet är ett styrsystem som använder både förarens fysiska styrka och motorkraften som styrenergi. Under normala omständigheter tillhandahålls endast en liten del av den energi som krävs för styrningen av bilen av föraren, och det mesta tillhandahålls av motorn genom servostyran. Men när servostyrningsanordningen misslyckas bör föraren i allmänhet kunna självständigt utföra uppgiften att styra fordonet. Därför bildas servostyrningssystemet genom att lägga till en uppsättning servostyrningsanordningar på grundval av det mekaniska styrsystemet.
För ett tungt fordon med en maximal total massa på mer än 50 ton, när servostyran har misslyckats, är kraften som förare applicerat på styrknogen genom det mekaniska drivtåget tillräckligt långt ifrån för att avleda rattet för att uppnå styrning. Därför bör servostyrningen av sådana fordon vara särskilt tillförlitliga.
Figur 2 Schematiskt diagram över sammansättningen av det hydrauliska servostyrningssystemet
Figur 2 Schematiskt diagram över sammansättningen av det hydrauliska servostyrningssystemet
FIKON. 2 är ett schematiskt diagram som visar sammansättningen av ett hydrauliskt servostyrningssystem och rörledningen för den hydrauliska servostyran. Komponenterna som tillhör servostyranordningen är: en styroljebehållare 9, en styroljepump 10, en styrkontrollventil 5 och en styrkraftscylinder 12. När föraren vänder rattet 1 moturs (vänster styrning) kör den styrande rockarmen 7 styrningen rakstång 6 för att gå framåt. Rakstångens dragkraft verkar på styrknockarmen 4 och överförs till trapezoidal arm 3 och styrstången 11 i sin tur, så att den rör sig till höger. Samtidigt driver styrstången också bildventilen i styrventilen 5, så att den högra kammaren för styrkraftcylindern 12 är ansluten till styroljetanken med nollvätsketryck. Oljepumpens högtrycksolja kommer in i den vänstra hålrummet för styrkraftcylindern, så den högerhydrauliska kraften på kolven för styrkraftcylindern utövas på slipsstången 11 genom tryckstången, vilket också får den att röra sig till höger. På detta sätt kan ett litet styrmoment som appliceras av föraren på ratten övervinna styrmotståndets vridmoment som verkar på rattet vid marken.
